I'm back!
Känner mig väldigt glad och upprymd efter den här helgen, så det är lite svårt att slappna av och kunna sova... Men, men, det ger mig tid att blogga lite ;-)
Äntligen börjar det kännas som att gamla vanliga Felicia är påväg tillbaka igen! Jag har inte riktigt känt igen mig själv de senaste veckorna, men det har nog sina anledningar :-P För några veckor sedan var jag helt galen och kastade mig ut i saker jag aldrig gjort förut. Det gick bra och jag fick världens finaste kille! Efter det blev jag super förkyld och hjärnan funkade inte alls... Veckan som har varit var helt sjuk med massa prov och läxor som skulle göras och hjärnan hade inte riktigt kopplat på, så proven gick sådär som jag skrev om förut... I helgen var världens bästa syrra här och vi sprang på stan och handlade julklappar och idag var Erik hit <3
Det är så mycket som hänt de senaste tre-fyra veckorna att det känns som att resten av livet stannade där. Men nu börjar resten hinna ikapp och jag känner igen mig själv igen! Jag är frisk och kan träna igen, hjärnan börjar funka och jag kan ta hand om alla runtomkring mig på allvar igen. Det känns hur bra som helst! Vi börjar imorgon med efterlängtat häng med underbara Ann!! <3 <3
Ett rent virrvarr
När jag tränar rensar jag liksom huvudet. I en och en halv vecka har jag haft ont i en häl och jag har det fortfarande, vilket gör att jag inte vågar träna. Kan ni föreställa er vilket kaos det är i mitt huvud nu. Det är så mycket som far fram och tillbaka och jag vill skriva så mycket i ett enda inlägg att allt bara blir konstigt. Jag hatar när det blir såhär, det gör att jag blir osäker, vet liksom inte vad jag vill och börjar fundera på vem jag är. Egentligen vet jag vad jag vill och vem jag är och när jag då blir osäker blir jag även frustrerad. Frustrerad över att jag är osäker… Ja, ni förstår kanske hur tankarna går och det blir ett virrvarr i mitt huvud.
För att jag ska känna mig fin hjälper det att vara självsäker, när jag tränar och får rensa huvudet blir jag självsäker. Är jag självsäker hittar jag lätt kläder att ha på mig för att känna mig fin.
Imorgon har jag skolfotografering och då gör det ju inget om jag känner mig fin. Jag undrar jag hur detta ska gå…
Känslan att ibland sakna saker man inte visste att man kunde sakna.
Att bo och plugga på annan ort än man växt upp i är inte alldeles enkelt. Man får sina dippar här och var, vissa dagar kan vara de bästa i ens liv, andra känns det helt meningslöst att ha flyttat och man längat tillbaka hem. Hem till tryggheten, där man vet vart allt finns. Hem dit man kan gå på toa mitt i natten utan att ens behöva vakna, för man kan vägen helt utantill och vet vilka brädor man kan gå på utan att golvet ska knaka det minsta. Hem där man vet hur stereon funkar, hur tekopparna känns i handen och där man kan ligga på kökssoffan och titta upp i taket och lyssna på den tickande klockan när man har tråkigt. Att veta och leva i allt det där är en trygghet. Det trygga ligger i att man vet hur allt fungerar, man vet exakt hur varje vrå av bostadsområdet ser ut, känner igen nästan alla människor och man vet vad man kan göra när man har tråkigt. Flyttar man från den tryggheten måste man börja om. Man måste lära sig att hitta till toletten i mörkret, lära sig vart det knakar mest i golvet och har man inte samma porslin som förut måste man vänja sig vid hur de här tekoppanra känns i handen. Och vad sjutton ska man göra när man har tråkigt? Man måste komma på något nytt att göra. Även om det här bara är små saker kan dessa förändringar vara jobbiga.
Som jag nu har beskrivit det har det emellanåt kännts för mig. Det är inte förrän jag inte har samma teskedar som hemma som jag upptäcker att de vi hade hemma var ju fina, bra och sköna att använda. Inte för att det är nån speciell sorts skedar, utan det är bara det att det är jus dem jag är van vid att använda. När jag nu kommer till ett nytt ställe, känner inte speciellt många och måste skapa mig ett nytt liv, det är nu jag saknar och uppskattar de här små grejerna. Som tex tryggheten att veta hur tekoppen känns i handen.
Som jag nu har beskrivit det har det emellanåt kännts för mig. Det är inte förrän jag inte har samma teskedar som hemma som jag upptäcker att de vi hade hemma var ju fina, bra och sköna att använda. Inte för att det är nån speciell sorts skedar, utan det är bara det att det är jus dem jag är van vid att använda. När jag nu kommer till ett nytt ställe, känner inte speciellt många och måste skapa mig ett nytt liv, det är nu jag saknar och uppskattar de här små grejerna. Som tex tryggheten att veta hur tekoppen känns i handen.
men det är som sagt ibland det känns jobbigt. För det mesta går det bra och allt känns toppen! Jag har nu börjat göra saker jag tycker om, typ strosa runt på stan mer med kompisar, lyssna på musik och bara allmänt försöka njuta av att leva min dröm. Det är inte alldeles enkelt, men jag försöker och jag tycker att jag lyckas rätt bra! :-) Det gäller bara att försöka se det ljusa och positiva i varje dag så går det bra! :-)
En iakttagelse
Jag gillar att iaktta människor och ler ofta åt det jag ser. Ännu roligare är det när jag iakttar människor som iakttar andra människor och som ler åt det de ser.
Rulltrappan - en motionsbov! ;-)
Har funderat en del på en grej när jag är här i Sthlm. När man går i skolan och jobbar är det inte alltid man hinner med träning, slutar man tidigt är det inga problem, men har man långa dagar är det svårare att hinna med träningen. Just därför har jag börjat fundera mycket på vardagsmotion. Det blir eller kan iallafall bli en naturlig del i vardagen. Jag kan ta vara på tiden till och från skolan. Jag går mellan Mariatorget och Södrastation varje dag och på måndagar och tisdagar står och går jag ganska mycket i skolan. Då känner jag också att för att jag ska klara av det behöver jag bra skor, det funkar inte att ha platta sneakers när man ska gå mycket. Hemma fungerade det, för då gick jag inte lika mycket som jag gör nu, konstigt nog. Jag hade nära till skolan och det var en liten skola, så jag klarade mig med platta skor under dagarna. Som idag får jag ont i fötterna av mina platta skor och måste köpa nya bättre skor.
Sedan har jag upptäckt att det alla säger "ta trappen istället för hissen" är något man verkligen ska tänka på. Varför stå still i en hiss eller rulltrappa när det finns en vanlig trapp bredvid? Det går lika snabbt att gå som att stå i rulltrappan och dessutom får man lite träning av att välja trappen. Det är vad jag har tänkt på, att utnyttja alla möjligheter till att röra på mig lite extra.
Sedan kan man ju alltid stiga av tåget någon station innan man egentligen ska av och gå sista biten, men än så länge har jag inte lärt mig Sthlm så bra att jag kan höra det, eller är kanske för lat.. ;-)
Om Felicia får bestämma är det sommar! ;-)
Bestämde att det var sommar idag och körde på med kjol och barbent! Skönt med sommar igen om bara för någon dag. Behöver verkligen den där extra energin jag får av sommardagar nu! Är helt slut efter en lång dag. Har haft något att göra varje dag den här veckan och det känns att jag inte är van vid det. Skulle verkligen "behöva" ett sommarlov till nu ;-)
Har precis varit på dans och det bar kul! Gick så fasligt fort bara och jag som var slut i skallen redan innan känner mig helt gråtfärdig nu. Men vi hade vikarie idag och tror det blir lättare med den ordinarie läraren.
Just nu känns livet ganska tungt, men har för övrigt haft en bra dag idag! Mycket plugg och långa lektioner men annars bra!
Nu ska jag sova!!
Det går framåt!
Sitter och försöker ladda ner en testversion av ps. Klarar mig verkligen inte utan det! Lite konstigt bara att sitta hör helt själv.. Tredje natten nu jag ska sova själv, första var superkonstig och jag längtade hem, men det var förra veckan. Igår var jag också själv och det gick bra! Visste ju vad jag hade att vänta då, så var lite förberedd och ikväll känns det ganska normalt. Saknar ju förstås att ha sällskap av familjen och att höra någon annans än bara mina andetag, men tycker ändå att det går bra! Såklart är det ju även konstigt att vakna själv på morgonen, men det ska nog gå bra det med! Känns som att jag kommer fixa det här!
Ny dag, ny vecka, nytt kapitel!
Nu är det ett tag sedan jag la ut något här.. Det beror på att det är mycket som händer just nu och det har varit mycket den senaste veckan. I och med att jag flyttar till Stockholm och börjar gymnasiet är det mycket som ska hinnas med och många tankar som snurrar i huvet.
Jag bestämde mig redan någon gång runt åk 6 att jag skulle flytta till Sthlm när jag börjar gymnasiet och det har alltid varit min inställning. Jag har alltid gjort mitt bästa i skolan för att få så bra betyg som möjligt så att jag kommer in på vilket gymnasium som helst. Då är det bara för mig att välja och vraka och så blev det också. I mars gjorde jag arbetsprov och gick på intervju. Intervjun gick skit och jag satt där och grät. Som tur var hade jag en annan skola som förstahandsval och kom in där. Under sommaren har både jag och familjen gått och funderat mycket på att jag skulle flytta till hösten. Vi har pratat mycket om det, gråtit tillsammans och stöttat varandra. Det är ju inte direkt en hemlighet att våra liv kommer förändras och det skrämmer oss nog lite, eller det skrämmer iallafall mig lite, men jag vet också att när jag gör detta kommer vi alla växa och bli starkare av det och det kommer gå bra! Jobbigast är att lämna syrran hemma, men hon finns ju kvar och vi kommer ses så ofta vi kan och umgås via sociala medier.
Några gånger i sommar har jag haft en klump i magen, inte vetat vem jag är och vad jag vill med mitt liv och undrat varför i hela friden jag ska flytta?! Men många gånger har jag också känt hur kul det ska bli, få prova något nytt, göra det jag drömt om att göra i flera år och se vad som finns i detta kapitel av livet!
Nu sitter jag här i Sthlm vid köksbordet i lägenheten där jag kommer tillbringa åtminstone de tre kommande åren, om inte jag verkligen otrivs på skolan vill säga, för då åker jag hem. Jag och pappa åkte ner igår, vi packade bilen så full att man knappt kunde luta bak sätet lite grann och vi har stor bil! En sjusits och vi hade bara sätena fram kvar i bilen, de andra var urplockade... Vi åkte iallafall ner efter att ha kramat om grannarna ordentligt, gjort några tavlor som ska upp i rummet här och ätit lunch. Vid halv sex var vi framme och började packa ur bilen och vid kanske halv tio var allt så gott som klart!
Jag börjar inte skolan förrän imorgon och har då en dag helt för mig själv nu. Eftersom jag bor hos min faster kommer väl hon hem om några timmar och pappa kommer tillbaka efter jobb här i Sthlm senare ikväll. Pappa var ju snäll och fixade jobb i Sthlm nu under första veckan här, vilket jag tycker känns väldigt skönt! Jag får en bra mjukstart här!
Idag håller jag på och sätter upp massa bilder på garderoberna (måste ju känna mig hemma ;-) ) och tänkte ta en promenad senare för att se mig omkring lite. Skulle ju kännas lite bra att veta vad som finns här i området.
Imorgon börjar skolan, men jag börjar kl 11, så får en rätt chill morgon och sedan ska vi mjukstarta terminen med en "chill vecka" vad nu det kan betyda ;-) Sen börjar allvaret! Mamma och syrran kommer även ner till helgen och det ska bli väldigt mysigt!
Än så länge har jag ingen bra dator här, då jag brukade använda den vi har hemma, men jag ska få en egen dator i skolan, så både bloggandet och bilderna ska nog bli bättre! Men jag finns här om ni vill följa min resa! Det ska bli såå kul samtidigt som jag är skräckslagen! Nervös inför imorgon är bara förnamnet på vad jag är, men det ska nog gå bra! ;-)
En bra dag idag!
Efter en lugn och härlig förmiddag stack jag och syrran iväg och badade efter lunch. Eftersom syrran är ett blötdjur och kan ligga i vattnet hur länge som helst, vill jag hellre sitta på bryggan efter ett tag och se på när hon badar. När jag satt där på bryggan fick jag höra gamla, härliga sommarvisor. Det kändes verkligen att det är sommar då, för där satt jag på bryggan och tittade på när lillasyrran badade och fick höra sommarvisor som spelades långt borta någonstans.
Efter badet var det kalas hos en kompis som gällde. Det var sista gången vi var samlade allihop innan skolstarten, dock var inte alla där ändå... Kändes lite vemodigt att gå därifrån...
På hemvägen kände jag att det var väldigt varmt i luften. När jag kom hem hade alla gått och lagt sig, men pappa var vaken, så honom drog jag med mig på en promenad i sommarnatten, även fast det regnade lite.
Börjar kännas att det är nära till skolstart och flytt nu... Det är det enda alla pratar om och det nästan det enda jag kan tänka på. Det känns både lite jobbigt och spännande, kul ska det iallafall bli! Men som ikväll har jag lite svårt att sova och vill helat ligga och fundera, men borde släcka lampan nu. Jag måste ju ha lite krafter kvar till imorgon också!
Mitt underbara liv <3
Känner mig så himla tacksam för livet och allt! Är totalt genomlycklig! Så tacksam för alla underbara människor jag har runt mig, för alla fina stunder med alla och för att ni förgyller min vardag så enormt!
Sitter ute på altanen med familjen nu och myser efter en underbar dag hos en fin vän i Rättvik där vi firat hennes silverbröllop med massa trevligt folk och deras fina hund. Var stolt "hundvakt" under kvällen och fotade en del. Därför fick dagens bild bli ett foto av deras hund Fox.
Är så glad över att ha fått vara med dem idag, var verkligen trevligt! Nu sitter jag och kollar igenom bilder från balen och påminns igen om alla underbara människor jag har runt mig! Jag känner bara en stor tacksamhet och lycka! Känner mig fylld av kärlek från kommentarer på både Facebook, instagram, på meddelanden och irl! Jag tror bestämt bilderna från balen i torsdag talar för hur jag känner mig, alltså helt genomlycklig och tokglad! Tack!!! <3
Ps, bilder från balen kommer upp imorgon!!
Det är inte slutet, utan början på något nytt!
Sitter ute i solen och tänker på hur kort tid det egentligen är kvar i skolan nu.. Detta sommarlov blir inget vanligt sommarlov, för till hösten börjar jag gymnasiet och jag tänker prova mina vingar i Stockholm. Det är med både vemod, förväntan, ångest och lycka jag tänker på framtiden som kommer snart. Kanske var det här den sista våren jag kommer bo i denna lilla by utanför Falun. Jag har älskat att växa upp här och bo här, men känner mig väldigt nyfiken på att ta nästa steg. Steget att flytta och börja på något nytt. Träffa nya människor och skapa mina egna rutiner. Kanske kommer det fungera, kanske flyttar jag hem igen, men det vet man inte förrän man provat och prova det ska jag verkligen göra! Sedan får vi se hur det går. Det är lite läskigt att inte riktigt veta hur framtiden kommer bli, jag har ju alltid vetat hur mitt liv kommer se ut, iallafall ända till jag slutar nian. Men nu slutar jag nian, vad händer nu?! Det enda jag vet är att jag börjar gymnasiet någon gång i augusti och att jag kommer bo hos min faster, så helt egna rutiner kan jag kanske inte skapa ;-) Men det ska bli skönt med en förändring, en välbehövlig men väldigt läskig förändring. Såklart blir det svårt att flytta och lämna familjen kvar hemma, särskilt min syster jag står så himla nära, men det ska nog gå. Vi har ju en hel sommar tillsammans först och det är inte direkt att vi aldrig kommer ses igen, den största skillnaden blir väl att vi inte kan krama om varandra när vi vill, annars springer man ju mest om varandra under vardagarna ändå och på helgerna kommer vi kunna ses.
Det ska bli så kul att prova något nytt och vända blad till ett nytt kapitel av livet, men lite konstigt känns det ju att veta att man inte kommer träffa sina klasskompisar man alltid gått i samma klass som lika ofta, nu måste vi ju planera att träffas. Hittills har vi ju alltid åtminstone sett i skolan. Vi får väl lära oss at hålla kontakten ändå.
Vissa skulle kanske se detta som slutet, men vadå för slut? Det är ju bara början på något nytt!
Fast nu ska jag inte tänka på det, nu laddar vi inför balen på torsdag, skolavslutning nästa vecka och sedan ett långt härligt sommarlov med spännande äventyr!
Ibland ska man bara lyssna på magkänslan :-)
Ibland ska man bara följa magkänslan.
Här om dagen skulle jag ut och springa, men kände redan efter några hundra meter att jag inte skulle orka springa, så jag gick nästan hela rundan. Det var så härligt att se allt växtligt som vilken dag som helst skulle explodera och blomma ut och samtidigt höra fågelkvittret. Det blev en härlig promenad. Idag var jag ut igen, men sprang då på som en galning! ;-) Provade även en ny väg jag aldrig gått på förut, men magkänslan sa mig att jag skulle känna igen mig efter ett tag och det gjorde jag också. När jag kom hem ville jag göra slut på de sista krafterna och körde andra övningar när jag tränade styrka.
Det är viktigt att lyssna på magkänslan ibland och göra det som känns bäst. Orkar man inte springa hela vägen, strunta i det då! Gå och njut av promenaden, man tar igen det en annan gång. Fast man ska inte göra en grej utav det heller, ibland ska man även strunta i magkänslan och bara köra på. Det är en svår balansgång ibland, men det är så himla skönt när man klarar balansera en stund!
Keeping summer in my mind...
Drömmer mig bort, tillbaka till Ungerns kringliga småvägar jag åkte på i somras. Känner en lugn känsla av att se på bilden som är tagen längs en liten gropig väg i Ungern. Den häftiga kontrasten mellan mörka moln, regn och den klarblå himlen. Skönt att drömma om att åka där, så jag slipper tänka på det nationella provet vi har imorgon.. Usch, jag vill inte.. Men det ska nog gå bra.. Håller jag tankarna på Ungern ska det nog fixa sig ;-)
Den både roligaste och konstigaste dagen på länge...
Asså vilken dag jag haft idag... Helt mysko... Vi tar den från början.
Jag står i badrummet och ska göra mig klar för skolan, har då en mening på huvet "...telefonnummer, gärna både fast och mobilt". Varför har jag den meningen på huvet? Jag kommer på att det stod i instruktionerna till brevet till gymnasiet att jag skulle skriva mitt telefonnummer. Springer och kollar, ja det står så där, det står även att personnumret skulle vara med. Allt detta står till och med som en egen punkt på uppgiftspapperet "Glöm inte att skriva dit namn, adress, personnummer och telefonnummer!" och vad var det jag gjorde? Glömde det såklart...
Jag börjar då dagen med lite smått panik, försöker prata med syon på skolan så fort jag kan för att fråga vad jag ska göra. Vi bestämmer att jag ringer till gymnasiet imorgon för att meddela dem om "felet".Någon timme går och jag kan inget annat göra än att skratta. Är helt genomförkyld, fast på bättringsvägen och är på sånt skratthumör! Känns som pms fast bak och fram ;-)
Senare under dagen kommer idrottsläraren in i klassrummet och frågar om jag kommer till sista lektionen? "Va?" ger jag henne till svar. Jo, jag skulle ju ha dans med sjuorna på deras idrottslektion idag.. Jag som trodde det var nästa vecka... Aja, vi bestämmer att vi tar det en annan dag och så ska jag ha en annan sjua i dans imorgon första lektionen...
Efter detta ringer min mobil och jag blir helt chockad, för den ringer typ ALDRIG! Just då kan jag inte svara, så jag får ett sms om att skolan jag ska ringa till imorgon vill ha tag på mig... Hur har de mitt nummer? Jag glömde ju skriva det i brevet! Jag ringer upp dem efter en stund och kvinnan i andra änden undrar då om min ansökan till gymnasiet blivit fel, för jag vill väl gå foto inriktning och inte musik, för jag har ju skickat arbetsprover med foton. Vadå musik tänker jag? Jag har sökt foto! "Då måste det ha blivit ett fel, men det går att ordna!" säger hon till mig i telefonen. Okej, tänker jag och passar på att säga att "jag hade glömt att skriva tel och personnummer på mitt brev till skolan, men nu har de ju det så då är allt okej va?" "Absolut!" svarar hon och vipps blev allt ordnat.
Efter denna konstiga dag med så mycket skratt att jag inte har vetat om jag ska skratta eller gråta och med alla konstiga situationer som till slut löst sig ändå och helt igentäppt näsa, vet jag inte om jag ska kalla detta för en bra eller dålig dag.. Kanske räcker det att kalla den totalkonstig... ;-)
Så då sitter jag nu ute på altanen och dricker c-vitamin, vatten och te och äter russin och apelsiner. Ska väl försöka bli frisk till imorgon så man kan ha danslektion med sjuorna ;-)
Härlig egentid instängd på rummet ;-)
För en gångs skull är det inte jättestökigt i mitt rum. Så då kunde jag ju passa på att sitta på mitt rum en stund ;-) Brukar nästan aldrig vara på mitt rum annars.
Har de senaste veckorna känt att det är så mycket på gång och så mycket som måste planeras och har därför behövt vara lite för mig själv och tänka igenom saker. Som tex vilket gymnasium man ska välja och börja oroa sig och träna inför de nationella proven ;-) och mest bara samla energi från någonstans. Efter att då ha suttit på mitt rum, tränat och myst för mig själv känner jag att känslan av något slags obehag börjar lätta. Skönt!! Även om det inte varit jättejobbigt känns det skönt när det lättar och man kan börja se ljuset i tunneln igen ;-) Jag har valt gymnasium och känner mig lite mer lugn inför de nationella :-) Då kan man njuta av all härlig egentid man kan ta till vara på :-)
När det bara blir för mycket..
Hittade denna bild häromdagen. På något sätt gillar jag den väldigt mycket, kanske för att den påminner mig om sommaren? (det var då jag tog bilden) :-)
Ibland blir det bara för mycket.. När det är så mycket jag vill göra och det finns allt för många "måsten" brister det bara. Så småningom kryper känslan om att jag inte är tillräckligt bra fram. Genast börjar jag undra, vadå inte tillräckligt bra? jag är ju bäst som jag är! Då har känslan om att inte duga som jag är, snabbt byts ut till frustration över att jag ens tänkt tanken "jag är inte bra". Jag vet ju att jag och alla andra är superbra exakt som man är. Jag kan inte göra mer än mitt bästa och sedan är det inte mycket mer jag kan göra. Det är ju sjukt bra om jag ens lyckas göra mitt bästa.
Ilskan och frustrationen jag känner gör mig bara ledsen och förvirrad. Plötsligt undrar jag varför jag ens är så arg, frustrerad och ledsen. Är det för att jag är tonåring och mina känslor bara åker fram och tillbaka så att jag inte ens vet vad jag ska göra med dem eller har jag bara en lite galen dag?
Skönt är det iallafall när stormen inom mig lagt sig och jag kan skratta åt alltihop. Då är det bara att njuta, chilla och vänta tills nästa gång man måste ta tag i alla "måsten". Varför inte skratta åt sig själv så att man inte vet varför man skrattar istället? ;-) Någon som känner igen sig eller är det bara jag? :-)
Ha en bra dag, för det ska jag ha! ♥ :-)
Lite nervigt och spännande, men hjälp vad kul det ska bli! :-)
Idag känns det lite luddigt alltihop. Som en bild som är helt ur fokus och när man ser på den har man ingen aning om vart eller vad motivet kan vara. Ungefär så känns det, för jag ska nämligen göra något nytt idag. Jag är nyss fyllda 16 år och ska med två äldre kompisar starta dans för barn. Helt på egen hand ska vi få det att fungera, undervisning, marknadsföring och allt som har med det att göra. Hittills har det inte sett så ljust ut, vi har inte fått in några anmälningar och informationen om att vi ska starta dans för barn verkar inte ha nått ut så långt som vi hade hoppats. Fast att bara göra detta, att ta initiativ till det och försöka få det att fungera är ju en utmaning i sig och det har vi gjort rätt bra. Jag är stolt över vad jag har gjort, jag går bara i nian och att göra något sådant här är ganska svårt. Det är mycket att tänka på, många möten och mycket planerande. Nu är allt klart, allt förberett och så gott som färdigplanerat. Nu är det bara att köra på och hoppas på att det kommer några danssugna barn :-)
Jag önskar att fler skulle få denna otroliga möjlighet. Att få göra tanke till verklighet är något alla borde få prova på. Nu längtar jag som sjutton till nästa utmaning, vem vet vad det kan vara? Det får vi se ;-)
7:e dec Ta chansen när du har den!
Att ge sig själv chansen att tro på sig själv och göra något med livet är nog det bästa man kan göra för sig själv. Idag "öppnar vi lucka 7" och jag vill då dela med mig av något väldigt viktigt.
Jag har dansat i fyra år nu, men det var först för kanske två år sedan jag började "leva och andas dans". Jag har fått den otroliga möjligheten att få träffa fina människor som visat en danskultur jag bara kunde drömma om. Detta hände på ett ställe och nu denna termin började jag dansa på ett annat ställe när det inte gick att dansa på det förra längre. Komplicerat, men jag hoppas ni fattar. Det "nya" stället har inte samma känsla och "kultur" som det förra och det har gjort att jag "tappat min kärlek" till dansen. Jag börjar glömma hur det ska kännas och emellanåt vill jag nästan bara ge upp, men det ska jag inte. På något sätt ska jag få tillbaka dansglädjen! ♥
Till våren, alltså nästa termin, kommer jag kanske satsa på något eget. Jag kanske har barnklasser eller får ihop något själv, eller jag kanske till och med fortsätter där jag dansar nu. Vi får helt enkelt se, men jag tänker ta chansen. Jag går bara i nian en gång, nu vet jag iallafall på ett ungefär hur det kommer se ut med skolan. När jag börjar gymnasiet kanske skolan tar upp en ännu större del av mitt liv och att starta dans på egen hand kanske inte kommer fungera. Samtidigt vill jag starta företag och utveckla min fotografering.
Man ska ta chansen när man har den och har möjlighet att ta den. Idag ställer jag mig på scenen och dansar, avslutar denna termin så får vi se vad jag gör nästa. Jag ser iallafall fram emot den :-)
3:e dec Kram!!
Idag är det tredje december, vad händer då? Jo, idag tycker jag att vi ska ta hand om varandra och vara generösa med kramar. Häromdagen kände jag vad längesedan det var någon som höll en hand på min rygg eller kramade mig som inte var någon ur familjen. En konstig känsla av en slags desperation, desperat på kärlek och närhet av andra människor än familjen. Det kan verkligen behövas ibland, därför ska vi ge varandra närhet och kärlek idag. En vänlig klapp på axeln av en vän eller en kram dör man inte av. Vi ska ta hand om varandra, det är dagens tips ;-) Kram!
Första advent och julkalendern börjar! :-)
Ljusstakarna är på plats i fönstret, det är första advent och julmusiken spelas. :-) Jag satt och funderade en stund över hur jag skulle göra. Många har en julkalender på bloggen, där kan man kanske vinna saker eller se på bilder och videos. Vad ska jag då göra? Ska jag överhuvudtaget ha en julkalender? Kommer det att funka när jag inte alltid bloggar varje dag i vanliga fall? ;-) Ja, jag tror faktiskt det. Jag ska ha en julkalender, men inte tävla ut något och inte lägga ut filmklipp, men jag ska defenitivt blogga varje dag ;-). I min kalender får du tips och råd om vad du kan göra. Kanske julklappstips och kanske tips om hur du kan pynta din gran eller göra något snällt för någon en dag. Vi börjar idag :-)
Idag ska du sätta ett mål för vintern om du inte redan har gjort det. Vintern för mig är en ganska stillasittande årstid och jag brukar inte ha så mycket inspiration till att träna, därför ska jag sätta ett mål. Varför inte prova på längdskidor? Kanske försöka åka totalt ett helt Vasalopp under vintern? Om jag räknar alla kilometer jag springer och åker skidor under vintern kanske det kan bli ett Vasalopp? Jag sprang ju totalt längre i somras, så det borde gå. Det är bara förkylningar och kylan som kan sätta stopp för det.
Sätt ett mål du också, det kan handla om träning, men också om att lära sig ett nytt språk :-) Ja, varför inte? Lycka till!