flowjoy.blogg.se

Igår blev det en långpromenad för mig! Passade på att få lite ny luft i lungorna efter lunch och utforskade området där vi nu bor :)

Det blev en ordentlig promenad på ca 7km och det tog den här tjockisen 1h och 20min...

Jag kom till ett väldigt fint naturreservat (över den stora ängen/fältet) och fortsatte mot vattnet och gick via vattnet hem. Det är helt sjukt, men vi bor bara ca 2 min promenad från Mälaren! Ska bli så härligt att kunna gå där i sommar! Och de nya vägarna jag hittade igår visade sig vara ypperliga för barnvagnspromenader!

Så härligt med vår också! Träden börjar bli gröna och även om graviditeten börjar göra mig allt mer trött, så fylls ändå energin på av solen och ljuset!

Och som ni ser så var favorit tröjan på! Bjuder på en update av magen också. Den börjar bli ganska tung och otymplig nu...

Yes! En liten kik på hur vi har det i nya lägenheten!!

Flytten var lite kaos kan jag säga. Det var met saker att packa än vad jag hade föreställt mig, men min älskade mamma kom som en räddare i nöden och vi två löste det mesta! Så på ca 3 dagar var allt flyttat och klart!

Vi har kommit i ordning jäkligt bra med lägenheten tycker jag! Visserligen lite skräp och kartonger och sånt kvar, men det är ingen panik att få iväg dem. Vi kan ju gott och väl bo där och vi trivs som bara den!

I lördags firade jag och Erik ett år som förlovade! Så därför är det fixat med lite lite bubbel och snacks vid soffan. Viktigt är då att "bädda" med filtar i soffan så kanske den kan slippa bli skitig så fort haha!

Annars har jag en väldigt livlig bebis i magen! Är i vecka 28 nu, tiden går så fort! Vi hade bra teamwork när jag var stressad över flytten och bebisen var lugn. Nu efteråt när jag kan slappna av lite bättre tar bebisen mer tid åt att busa där inne och jag kan ta det lugnt så att jag orkar med det.

Just nu känns det som att mitt liv har en bra balans!

Foto: Ellinor Lindström, bildbehandling av mig

 

I samma takt som magen växer, känner jag även att jag får prioritera vad jag vill ha energi till. Som i helgen när jag och Erik höll på packa och fixa inför flytten, då fick jag välja mellan att plocka och städa ELLER att träna. Nu när vi ska flytta i helgen och så mycket som möjligt ska vara klart till fredag, valde jag bort träningen. Även om jag vet att kroppen mår bäst av lite träning, så måste jag ta det lugnt så jag orkar med.

 

Det känns ändå skönt att jag känner vart gränsen går, så jag kan stoppa i tid. Jag har ingen större lust att ligga och gråta helt utmattad på kvällen med värk i hela kroppen.

Är lite nervös för att det ska hända nästa vecka. För i helgen flyttar vi, måndag är det en liten kurs på bemanningsföretaget jag också jobbar på, tisdag är det jobb i studion, onsdag heldag jobb på ett event 06-17 och torsdag åter studion. Jag kommer vara helt DÖD... Skönt då att jag kan säga till i studion så att mina arbetsuppgifter nästa vecka anpassas efter vad jag pallar göra. 

 

Idag är jag sjukt trött! Tror alarmet ringde i 1 min innan jag vaknade och stängde av det.. Men det är bara att ladda med en ordentlig frukost innan det är dags att bege sig till studion och plåta kläder!

Det är tur att jag har världens bästa syrra som ger mig inspiration till nyttiga snacks när sötsugen slår till med full kraft! Antar att den lilla i magen tar mycket av min energi, så sötsuget är konstant.. samtidigt som jag försöker äta lite mer nyttigt för  både min och bebisens skull.

Sen det där med sparkar.. kan man få hoppa över det tills bebisen är ute och den kan sprattla fritt i luften? Det känns som att jag har blåmärken på hela insidan av magen.. Inte roligt att vakna av en smäll i magen. Men det ör ju bara 4 månader kvar, jag överlever nog!..

Ja äntligen!! Riktiga jeans! Visserligen har jag sytt om dem, gjort dem väldigt mycket större i midjan, så lite pösiga vid midjan/magen är de. Men det får funka! För oj vad skönt det känns att kunna vara lite fin! Bara det att ha en skjorta där jag inte känner att det blir jättefult om den glider upp lite, för jag har en vanlig linning och inte den fula påsen för magen vanliga mammabyxor har.

Idag sitter jag på tåget upp till dalarna för att ha en skön helg där! Ska träffa en fin vän idag, så det ser jag fram emot!

Yes! I söndags gick vi in i v21 vilket innebär att nu är det mindre än hälften av graviditeten kvar! Det känns lite konstigt.. Har haft mina perioder med att vara nostalgisk, det hör kanske till när man bli mamma. Att tänka tillbaka på hur livet har sett ut och allt sånt. Nu är jag i en period där jag tänker på allt jag skulle vilja göra nu om inte jag hade en liten filur i magen. Men såhär känner jag alltid på våren när ljuset och kreativiteten kommer tillbaka. Så det är inget konstigt.

Idag har jag i allafall fått lite motivation till att röra på mig och träna! Självklart var det syrran som lyckades peppa mig till det :) Men körde en promenad med jogginginslag och sen den styrka jag brukar köra, fast anpassad till vad kroppen klarar idag.

Jag körde ett pass för hela kroppen och nu är jag lite trött. Filuren där inne i magen ville nog röra på sig mer, för nu när jag har försökt stretcha är det världens liv därinne! Kommer nog bli en riktig vilde..

Har jag åldersnojja? Börjar jag bli gammal? Borde jag se mig själv som gammal? Handlar det "bara" om ångest inför att bli mamma? Vågar jag ens ha ångest för att bli mamma?

 

Asså jag är i en lite tyngre, deppigare period nu. Har alltid känt mig deppigare den här tiden på året. Januari och Februari brukar vara tuffa månader, så egentligen är det inte konstigt. Men hormoner och alla tankar som redan finns där förvärrar allt ytterligare lite just nu. Men när jag tänker efter tycker jag att jag hanterar detta väldigt bra ändå!

 

Jag funderar alltså på om jag har ångest inför att bli äldre. Jag har alltid haft bråttom med livet och många gånger känt att jag blivit stor "för snabbt". Men allt har hänt på grund av mina egna val. Idag är jag gravid, snart har halva graviditeten gått och tanken slog mig att jag kanske skyndar på med livet lite för fort?

Känns som att alla säger att man ska vänta, leva livet först, komma på vem man är, vänta och SEN skaffa familj. Men, om jag lever mitt liv då? Precis så som jag vill ha det. Jag har kommit på vad jag vill med mitt liv, vad är det då jag skulle ha väntat på?

 

Jag vet att jag vill ha en familj. Jag vet att jag är gjord för att bli en mamma. En jäkligt bra sådan dessutom! Jag bara vet det! Varför ska jag då gå runt och vänta på att bli det? Det är väl bättre att jag gör något jag vill NÄR jag vill det? För det finns heller INGET i mitt liv jag haft, har eller som jag gör, som innebär att jag inte kan vara en förälder samtidigt. Så varför säger alla att man ska vänta och "leva livet" först? Om det är först nu som mamma som jag kan leva mitt liv, vad är det jag borde vänta på?

 

Mitt i denna förvirring vad det är jag borde ha väntat på, så kommer självklart alla de där "vanliga" gravid tankarna, humöret och måendet upp. Men varför känns det som att jag inte kan prata lika öppet om det som en blivande mamma som är äldre än mig? Varför känner jag att jag måste vara extra stark och verkligen bevisa för alla att jag verkligen gör rätt med mitt liv? Varför känner jag att jag inte vågar visa att jag har helt vanlig ångest inför att bli mamma som de allra flesta har?

 

Jag blir så trött på att man hela tiden ska rätta sig efter andras åsikter.

Om jag känner att det jag gör med mitt liv är rätt för mig just nu, låt det vara så. Visst, om några år kanske jag förstår vad du menar med att vänta och leva livet först. Men jag förstår verkligen inte vad du menar just nu. Leva livet, det är ju det jag gör! Till fullo, exakt så som jag vill ha det! Så nej, jag tänker inte vänta. Jag lever mitt liv här och nu, med en bebis på väg och jag älskar det!

 

Så nej, jag tror inte jag har åldersnojja, jag känner nog bara press att personer som är äldre än mig tycker att jag borde ha "väntat och levt livet först". Så jag känner att jag måste vara äldre än jag är för att överbevisa för dem att jag gör det här utomordentligt bra även fast jag är ung. Jag känner en press från omgivningen att jag borde vara äldre än jag är. Men allt jag gör är att leva MITT liv på MITT sätt.

 

Jag är 20 år, är inne på 5:e året tillsammans med min pojkvän och om 2 månader flyttar vi in i vår gemensamma lägenhet vi KÖPT! En trea i Stockholm! Och vi kommer gott och väl kunna uppfostra vårt barn där. Vad är folk så rädda för? Vi har en stabil grund för ett barn och vi kommer ge så mycket kärlek till detta barn att det kommer drunkna i kärlek. Tro mig, jag är redo! 

 

Året 2018 har nog varit det absolut bästa i mitt liv! Jag har fått så mycket erfarenhet om allt möjligt och utvecklats både som företagare och person. Året har bestått av många härliga resor ut i världen med min älskling, vilket är något jag verkligen älskar att göra!

 

Men som man kanske förstår av bilden, så står vi inför en ännu större resa nu! VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!!

Det känns helt sjukt att skriva det. Det är så mycket spänning, nervositet, saker man tänker på och saker man känner. Och som gravid, hur ska man hålla koll på alla känslor och tankar??

 

Något jag vet är att detta kommer bli det bästa som hänt i både mitt och Eriks liv! Var det planerat? Nej, det var det inte, men jag hade det på känn och tror nog universum planerat detta länge för oss, för mer passande kunde det inte bli! Även om det kanske inte alltid känns så, så vet jag till 110% att VI ÄR REDO!

 

Jag som älskar att utvecklas som person och denna inre resa som ständigt pågår som människa, helt plötsligt har jag en till liten person inuti mig som också utvecklas. Dag för dag känner jag hur något ändras, hur min kropp förändras, hur mitt sätt att tänka ändras i små steg och hur jag känner att krabaten där inne utvecklas.

 

Detta är en resa som jag gärna delar med mig av. Jag vet inte hur mycket, eller hur öppen jag kommer vara med hur jag känner i allt detta, men jag har en känsla av att jag kommer vilja dela mina tankar och få skriva ur mig när jag känner att det behövs.

 

Jag välkomnar 2019 och denna nya resa med öppna armar!

GOTT NYTT ÅR!