Känslan att ibland sakna saker man inte visste att man kunde sakna.
Att bo och plugga på annan ort än man växt upp i är inte alldeles enkelt. Man får sina dippar här och var, vissa dagar kan vara de bästa i ens liv, andra känns det helt meningslöst att ha flyttat och man längat tillbaka hem. Hem till tryggheten, där man vet vart allt finns. Hem dit man kan gå på toa mitt i natten utan att ens behöva vakna, för man kan vägen helt utantill och vet vilka brädor man kan gå på utan att golvet ska knaka det minsta. Hem där man vet hur stereon funkar, hur tekopparna känns i handen och där man kan ligga på kökssoffan och titta upp i taket och lyssna på den tickande klockan när man har tråkigt. Att veta och leva i allt det där är en trygghet. Det trygga ligger i att man vet hur allt fungerar, man vet exakt hur varje vrå av bostadsområdet ser ut, känner igen nästan alla människor och man vet vad man kan göra när man har tråkigt. Flyttar man från den tryggheten måste man börja om. Man måste lära sig att hitta till toletten i mörkret, lära sig vart det knakar mest i golvet och har man inte samma porslin som förut måste man vänja sig vid hur de här tekoppanra känns i handen. Och vad sjutton ska man göra när man har tråkigt? Man måste komma på något nytt att göra. Även om det här bara är små saker kan dessa förändringar vara jobbiga.
Som jag nu har beskrivit det har det emellanåt kännts för mig. Det är inte förrän jag inte har samma teskedar som hemma som jag upptäcker att de vi hade hemma var ju fina, bra och sköna att använda. Inte för att det är nån speciell sorts skedar, utan det är bara det att det är jus dem jag är van vid att använda. När jag nu kommer till ett nytt ställe, känner inte speciellt många och måste skapa mig ett nytt liv, det är nu jag saknar och uppskattar de här små grejerna. Som tex tryggheten att veta hur tekoppen känns i handen.
Som jag nu har beskrivit det har det emellanåt kännts för mig. Det är inte förrän jag inte har samma teskedar som hemma som jag upptäcker att de vi hade hemma var ju fina, bra och sköna att använda. Inte för att det är nån speciell sorts skedar, utan det är bara det att det är jus dem jag är van vid att använda. När jag nu kommer till ett nytt ställe, känner inte speciellt många och måste skapa mig ett nytt liv, det är nu jag saknar och uppskattar de här små grejerna. Som tex tryggheten att veta hur tekoppen känns i handen.
men det är som sagt ibland det känns jobbigt. För det mesta går det bra och allt känns toppen! Jag har nu börjat göra saker jag tycker om, typ strosa runt på stan mer med kompisar, lyssna på musik och bara allmänt försöka njuta av att leva min dröm. Det är inte alldeles enkelt, men jag försöker och jag tycker att jag lyckas rätt bra! :-) Det gäller bara att försöka se det ljusa och positiva i varje dag så går det bra! :-)
Kommentarer
Trackback