flowjoy.blogg.se

Hittade denna bild häromdagen. På något sätt gillar jag den väldigt mycket, kanske för att den påminner mig om sommaren? (det var då jag tog bilden) :-)

 

Ibland blir det bara för mycket.. När det är så mycket jag vill göra och det finns allt för många "måsten" brister det bara. Så småningom kryper känslan om att jag inte är tillräckligt bra fram. Genast börjar jag undra, vadå inte tillräckligt bra? jag är ju bäst som jag är! Då har känslan om att inte duga som jag är, snabbt byts ut till frustration över att jag ens tänkt tanken "jag är inte bra". Jag vet ju att jag och alla andra är superbra exakt som man är. Jag kan inte göra mer än mitt bästa och sedan är det inte mycket mer jag kan göra. Det är ju sjukt bra om jag ens lyckas göra mitt bästa.

 

Ilskan och frustrationen jag känner gör mig bara ledsen och förvirrad. Plötsligt undrar jag varför jag ens är så arg, frustrerad och ledsen. Är det för att jag är tonåring och mina känslor bara åker fram och tillbaka så att jag inte ens vet vad jag ska göra med dem eller har jag bara en lite galen dag?

 

Skönt är det iallafall när stormen inom mig lagt sig och jag kan skratta åt alltihop. Då är det bara att njuta, chilla och vänta tills nästa gång man måste ta tag i alla "måsten". Varför inte skratta åt sig själv så att man inte vet varför man skrattar istället? ;-) Någon som känner igen sig eller är det bara jag? :-)

Ha en bra dag, för det ska jag ha! ♥ :-)

 

Idag känns det lite luddigt alltihop. Som en bild som är helt ur fokus och när man ser på den har man ingen aning om vart eller vad motivet kan vara. Ungefär så känns det, för jag ska nämligen göra något nytt idag. Jag är nyss fyllda 16 år och ska med två äldre kompisar starta dans för barn. Helt på egen hand ska vi få det att fungera, undervisning, marknadsföring och allt som har med det att göra. Hittills har det inte sett så ljust ut, vi har inte fått in några anmälningar och informationen om att vi ska starta dans för barn verkar inte ha nått ut så långt som vi hade hoppats. Fast att bara göra detta, att ta initiativ till det och försöka få det att fungera är ju en utmaning i sig och det har vi gjort rätt bra. Jag är stolt över vad jag har gjort, jag går bara i nian och att göra något sådant här är ganska svårt. Det är mycket att tänka på, många möten och mycket planerande. Nu är allt klart, allt förberett och så gott som färdigplanerat. Nu är det bara att köra på och hoppas på att det kommer några danssugna barn :-)

 

Jag önskar att fler skulle få denna otroliga möjlighet. Att få göra tanke till verklighet är något alla borde få prova på. Nu längtar jag som sjutton till nästa utmaning, vem vet vad det kan vara? Det får vi se ;-)

 

 

Att ge sig själv chansen att tro på sig själv och göra något med livet är nog det bästa man kan göra för sig själv. Idag "öppnar vi lucka 7" och jag vill då dela med mig av något väldigt viktigt.

 

Jag har dansat i fyra år nu, men det var först för kanske två år sedan jag började "leva och andas dans". Jag har fått den otroliga möjligheten att få träffa fina människor som visat en danskultur jag bara kunde drömma om. Detta hände på ett ställe och nu denna termin började jag dansa på ett annat ställe när det inte gick att dansa på det förra längre. Komplicerat, men jag hoppas ni fattar. Det "nya" stället har inte samma känsla och "kultur" som det förra och det har gjort att jag "tappat min kärlek" till dansen. Jag börjar glömma hur det ska kännas och emellanåt vill jag nästan bara ge upp, men det ska jag inte. På något sätt ska jag få tillbaka dansglädjen! ♥

 

Till våren, alltså nästa termin, kommer jag kanske satsa på något eget. Jag kanske har barnklasser eller får ihop något själv, eller jag kanske till och med fortsätter där jag dansar nu. Vi får helt enkelt se, men jag tänker ta chansen. Jag går bara i nian en gång, nu vet jag iallafall på ett ungefär hur det kommer se ut med skolan. När jag börjar gymnasiet kanske skolan tar upp en ännu större del av mitt liv och att starta dans på egen hand kanske inte kommer fungera. Samtidigt vill jag starta företag och utveckla min fotografering.

Man ska ta chansen när man har den och har möjlighet att ta den. Idag ställer jag mig på scenen och dansar, avslutar denna termin så får vi se vad jag gör nästa. Jag ser iallafall fram emot den :-)

 

En härlig fredag som denna kan det ju vara kul att göra något för någon annan. Det är ju trots allt det julen handlar om, vara rädda om varandra och ta hand om varandra. Varför inte skicka en "adventsklapp" till någon vän? Som en härlig försmak på julen :-)

 

Han berättade att vissa vuxna tycker att det är jobbigt att jobba med tonåringar, medan han själv tycker det är toppen. Vi tonåringar är så öppna för förslag och har inga egentliga åsikter om någonting. Vi är liksom för det mesta bara framåt och vill lära oss nya saker för att kunna skapa egna åsikter. Så om det passar någon gång får jag gärna hänga med på en fotografering :-) Så borde fler vuxna tänka, det är ju vi som är framtiden och vill de kunna påverka hur framtiden kan bli kanske de borde ta och dela med sig av hur de tänker och tycker. Tex genom att ta emot oss som prao eller liknande. ;-) Jag tycker det är kul att få en titt in i "vuxenvärlden" :-)

 

 

Alla är vi jämt starka, snygga och vi tål allt! Det förväntas av oss att vi inte tar åt oss av dumma kommentarer och egoistisk ska man ju inte vara, alltid tänka på andra och hänga med på allt.. Eller? Är det verkligen så?

 

Ibland känns det som att man är någon som inte är en själv. Man hittar på en person man lever genom för att orka allt och inte bli nedtryckt av olika anledningar.

Men tänk dig att du är blomman på bilden. Du är en ljus, vacker, skör och ömtålig blomma och tittar man noga ser man "ådrorna" i blombladen. Alla är vi vackra blommor som varenda en är unik, vissa är vita, vissa är röda, vissa är gula och vissa är blå.
Blommor växer nästan aldrig för sig själva. Där det finns en blomma finns det oftast fler och eftersom att blommorna växer i klungor borde de ju må bra av det och det tycker jag att vi människor ska ta till oss av. En blomma mer eller mindre på jorden spelar ingen roll och inte heller en människa mer eller mindre, men som sagt, där det finns en blomma finns det även fler. De behöver varandra för att kunna vara som vackrast och må bra. Även vi behöver ha fler personer omkring oss i vårt liv om vi ska må bra och vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.

 

Jag skriver inte det här för att jag mår dåligt på något sätt, utan jag mår väldigt bra. Men på senaste tiden har jag läst, hört och sett mycket saker som handlar om just hur viktiga vi är för varandra.

 

Varför kasta ur sig en taskig kommentar när man inte behöver? Varför vara så himla fokuserad på hur utsidan ser ut när det egentligen är insidan som räknas? Vi är alla vackra, sköra och ömtåliga blommor på insidan och vi behöver ta hand om varandra för att vara lyckliga.

 

Ibland ska man bara strunta i allt och vara en blomma en liten stund. Flower Power :-)

 

 

 

Man måste försöka fånga ljuset i vardagen, det gör jag :-)