Jämlika
Jag kom på en grej nu på morgonen på väg till jobbet. Jag har alltid sett mig själv som jämlik med alla andra. Har jag pratat med äldre har jag försökt förstå så mycket jag kan och för mig är det naturligt att gå ner på barns nivå när jag pratar med människor
som är yngre än mig. Som exempelvis när jag gick i nian och startade en dansskola med två tjejer som gick sista året på gymnasiet. Idag kan jag kanske fatta att de andra tjejerna tyckte det var lite märkligt att nån som är tre år yngre tog tag
i ett sånt projekt, men jag kände mig jämgammal och jämlik dem så för mig var det inte konstigt. Samma nu när jag står på jobbet och pratar med min chef som är några år äldre. Känner mig jämlik där också.
Detta ser jag som något bra som jag är glad att jag lärt mig. Det är nog mycket tack vare mina föräldrar det är såhär. Så ett stort tack till dem!
Kommentarer
Trackback