Bryt ihop och kom igen!

Så slutet på förra veckan blev alltså slutet på den här veckan... Men, men, nu skriver jag iallafall!
 
Svaret på hur mycket information man kan trycka in i en hjärna är - tydligen väldigt mycket! För förutom att jag haft väldigt mycket med skolan, så har jag haft andra saker på gång också. Jag ska berätta.
 
Det började egentligen lite grann förra sommaren. Jag började fundera på hur och när jag egentligen skulle få tid att övningsköra och ta körkort... När jag skulle följa med Erik och hans familj någonstans var det ju självklart han som körde, för att övningsköra. Det gjorde inte mig någonting, men ångesten kom krypande. Från det att jag flyttade hemifrån så slutade jag övningsköra ganska tvärt, för det är ju svårt utan någon att köra med liksom och dessutom fick jag lov att börja om från början när jag väl körde med mina föräldrar. Jag kom liksom ingenstans, så det blev extremt tråkigt och jobbigt att köra. Jag gav helt enkelt upp då. Siktade istället in mig på att gå intensivkurs nu i sommar och då kunna ta körkort. Men i julas fick jag bara panik. Jag vet att det är bra att ha körkort och jag behöver ett eftersom jag vill kunna jobba som fotograf. Så ångesten bara växte och växte. Jag visste att mamma, pappa, Erik och alla andra stöttade mig i att gå kursen i sommar, men jag ville bara få det överstökat så att jag kunde släppa paniken.
 
Det var en eftermiddag i februari jag valde att ta tag i det. När jag var på väg hem efter skolan gick jag in på en trafikskola och köpte mig några körlektioner och ett teoripaket på nätet. Efter det har det varit fullt upp hela veckorna. Jag har haft flera körlektioner och pluggat teori så gott det gått. Så de två sista veckorna i skolan hade jag inte bara skolarbetet att fokusera på, för förra onsdagen hade jag teoriprov och jag klarade det! Så jag tycker att jag lyckades väldigt bra med att trycka in information i hjärnan. Dagen efter var det dags för uppkörning och fy h****te vad nervös jag var. Uppkörningen gick mindre bra... Men med tanke på hur nervös jag var så var det inte så konstigt att det inte gick...
 
Så efter uppkörningen, och tills för bara någon dag sedan har jag varit helt förstörd och helt slut.. Luften bara gick ur mig och jag har inte gjort mycket på dagarna sedan dess. Jag och Erik har mest försökt ta hand om varandra så gott det går och äntligen börjar jag få mitt glada humör tillbaka. Annars har jag mest vilja begrava mig i sängen.
Så det är på grund av detta som jag uppdaterat väldigt dåligt.
 
Men nu bär det av hem till Dalarna, tidigare än planerat, men då för att kunna övningsköra fram till nästa inbokade uppkörning som jag faktiskt har snart! Som de flesta har sagt till mig - Bryt ihop och kom igen! Det är exakt vad jag tänker göra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback