flowjoy.blogg.se

 

Sitter och kollar igenom bloggarkivet från april förra året. Jag minns värmen som var, kaoset i skolan och att jag ändå kunde hålla mig relativt lugn. Jag hade koll på vad jag höll på med och njöt av livet ändå. Jag kommer ihåg hur jag kämpade för att få de betyg jag ville ha, så jag skulle kunna komma in på gymnasiet. Samtidigt kunde jag göra saker jag mår bra av och träning var ingen bristvara. Jag hade även mina kids jag dansade med och jag kommer ihåg känslan när vi äntligen rott projektet i land i mitten av april. Jag var så fruktansvärt stolt över mig själv och så himla glad av vad jag hade lyckats med. Det är skönt att kunna titta tillbaka på saker och känna sig stolt över vad man har gjort och nöjd med vem man är.

 

Idag har jag inte samma panik över skolan. Visst, det är tufft och jag vill ju självklart göra mitt bästa. Men allt är nytt, jag har inte läst kurser såhär förut och kraven är högre. Det är på ett helt annat sätt nu. Man får lägga upp livet på ett annat sätt. Förra året tränade nästan varje dag och skötte dansen ca 3 timmar i veckan. Dessutom la jag ner en massa extra tid i skolan och hade dans med alla sjuor och åttor. Idag har jag fullt upp med att hinna med en vanlig vardag. Kanske för att jag inte är riktigt van än. Jag får ta hand om mig själv och de jag har runtomkring mig på ett annat sätt än vad jag brukade göra. Förut bodde jag hemma och spenderade omedvetet mycket tid med familjen. Om jag vill spendera mycket tid med dem nu måste det planeras och skrivas in i almanackan. Jag ska gå i skolan, göra läxor och sköta hemmet. Jag måste handla mat och laga mat och jag måste ta hand om relationerna jag har här på ett annat sätt än jag gjorde hemma. För hemma var jag aldrig ensam, jag hade alltid familjen där oavsett om jag ville eller inte. Man behöver inte direkt anstränga sig heller, för ens familj är ens familj och de älskar dig hejdlöst vad du än gör. Nu behöver jag ta mig tid att verkligen vara med dem som betyder något, för blir det ensamt här kommer det kännas VÄLDIGT ensamt... Det är inte så att jag tycker det är jobbigt att ta hand om människorna runtomkring mig här, inte alls, men det blir en omställning och det är något jag gärna gör. Det är när jag gjort allt det här jag kanske hinner ta hand om mig själv träna lite om tiden räcker till. Det är inte direkt så att jag ställer till med något stort projekt nu heller som kräver mycket tid och engagemang, för det kan jag inte just nu.

 

Så livet har förändrats lite om man jämför med förra året. Jag lever inte i samma lugn och jag är glad om jag ens får ihop vardagen ibland. Men jag är oerhört glad att jag är där jag är idag. Livet blir inte alltid som man tänkt, man får ta det som det kommer och i mitt fall blev det faktiskt mycket bättre än vad jag kunnat drömma om. Trots att jag har svårt att hinna ta hand om mig själ, men jag antar att det löser sig med tiden. Jag försöker leva i nuet och njuta av att jag lyckats ta mig hit.

 

Nu ska vi se om jag kan fortsätta påsklovets härliga rutiner med mycket träning! Men vi får se, det kommer säkert någonting emellan, fast man kan ju alltid försöka! Så nu ska jag ut och springa!